Hjortnäs med Sunnanäng ligger utmed vägen Leksand - Tällberg och omfattar en vägsträcka på en halv mil. Ställena i byn har många namn. Det började med Heden i söder och slutar med -eden i norr. Däremellan finns Jerkeshacken, Nisesbacken, Tronsbacken, Näsbacken och Holen med fler. Någon brist på "backar" är det inte, som synes.
Beträffande spelmän finns ej några tillförlitliga uppgifter länge tillbaka än 1860-talet, säger Erik Engvall. Den äldsta man vet som spelade fiol i Hjortnäs var Piper Anders Larsson, född 1858, och dennes broder Lars Larsson, född 1866. "Hans fiol var som en näktergal", brukade han själv säga.
Gårdsnamnet Courage var vida känt. Per Andersson på denna gård var på sin tid en god fiolspelare. Hans far tillverkade bandstolsknivar och penningpunglås av mässing med hemliga öppningsanordningar, svåra att öppna för med låset obekanta. Dessa lås finns nu möjligen på museer eller hos äldre personer i bygden. årtalen för tillverkningen är obekanta.
Back Anders Eriksson-Sjögren, född 1875, spelade fiol, om än mest sånger, likaså brodern Erik Sjögren, född 1879. De var något notkunniga. Kolhags Per Andersson - Bolin, född 1866, död 1936, trakterade fiol ända in på ålderdomen.
Fiolen var den Ondes redskap
I äldre tider var det en del folk som hade för sig att fiolen var ett den Ondes redskap. Erikanders Erik Persson fick vid ett tillfälle se hur en fiol såg ut och som pojke tog han sig för att göra en. Men då den blivit färdig tog fadern fiolen och stoppade den under pannmursgrytan! Det blev emellertid fler fioler och spelman blev Erik.
Brodern Olof Persson - Widen byggde också redan som skolpojke en fiol efter Eriks modell, sedan blev det flera, men vart de tog vägen visste han ej. En skicklig spelman blev emellertid Olof, även om hans målarpenslar sedan tog hans tid i anspråk i Stockholm i ett 30-tal år.
Född 1880 bor han nu på sina fäders gård i Hjortnäs, vilket gått i arv i 328 år, då släkttavlan erhölls.
Kolhags eller Jönses Jonas, som oftast fick heta, spelade också fiol. Han hade endast två fingrar, men klarade sig i alla fall rätt bra, berättas det. Han var född 1873.
Jönses Per - Björklund var en god spelman, men reste till Norge och bosatte sig där. Likaså var hans yngre bror Lars Björklund, född 1880, duktig spelman. Han är bosatt i byn i närheten av fädernegården.
Kolhags Anders Andersson, född 1885, död 1937, var en skicklig fiol spelare, även om hans syn var ytterst svag. Han kunde nätt och jämt vägled sig, men åkte likväl cykel. I föreningslivet tog han livlig del som spelman, ofta i lag med sångare och med gitarrackompanjemang, som var allmän underhållning vid sekelskiftet bland den kvinnliga ungdomen i byarna.
Bengs Jonas Jonsson - Bäckman spelade fiol i ungdomen. Han var född 1874. Han gjorde sin sista färd en januaridag år 1921, då han varit och hälsat på spelmannen Roligs Per i Hjulbäck, Siljansnäs. På återvägen var isen för svag på något ställe på Siljan och han gick ner sig. Bengs Jonas var ensam och han blev aldrig mer synlig.
Svedu Anders, Sunnanäng, var också fiolspelare, jämte många andra av sin tid.
Näs Erik Eriksson - Björkman trakterade också fiol.
Johan Brits, född 1891, Sunnanäng, började med dragspel, men övergick snart till fiolen och andra instrument. Han är sedan ungdomen bra notkunnig. Hur många instrument han har är ej gott att veta. Han har nämligen av en avliden släkting i Amerika fått flera fioler, klarinetter och horninstrument. En del av dessa har han emellertid delat med sig till sonen Ivar Britz, som numera bor vid Käringbergets fot i Noret.
Johan Brits har flitigt deltagit i den ideella verksamheten sedan ungdomen och spelat på skilda håll. Han är styrelseledamot i Leksands sockens spelmanslag.
"Felan, flöjten och lutan" känd musikalisk trio
Bröderna Back Erik Persson och Anders Persson, numera bosatta i Stockholm, spelar fiol och klarinett. För åtskilliga år sedan for de norra Dalarna runt tillsammans med en Rättviksbo (Nils Dallander) och ”missionerade” för NTO.
De gick under namnet "Felan, flöjten och lutan" och var mycket kära och uppskattade.
Back Gustav Persson, bosatt i Stockholm hälsar ofta på och bor i sin gård på mormors gamla tomt.
Han är en god spelman och notkännare samt låter höra sig emellanåt på Dalaföreningen i Stockholm.
Erik och Anders Nordström spelade på sin tid fiol och mandolin, även så gitarr då det passade. Erik var född 1880, död 1957, Anders född 1882, död 1925.
Sven Nordström fortsatte efter fadern att spela fiol. Axel Westling, född 1905, spelar fiol och dragspel samt tar gärna ner gitarren då han får besök av någon spelman. Han är bra notkunnig. Back Bertil Andersson hamrar mest på gitarr åt andras spel.
Så finns Rune Back med basfiolen och även Ture Linder med samma instrument, som är med i danskapell på annan ort.Linder är den yngste av dem, född 1936.
En blandad kör under folkskollärare Olof Markus goda ledning var en tid ett gott inslag i Hjortnäs musikaliska liv. De flesta sångare tillhörde nykterhetsföreningen Syskonhemmet på platsen. Sedan skolan indrogs och familjen Markus flyttade till Noret upphörde kören.
Dans i Böls Lissannas asstugu
Då ungdomen vid sekelskiftet och tidigare roade sig med dans fick de hålla till hos Böls Lissanna i hennes asstugu - klädstuga. Det var trångt, då det kom ungdom mest från hela socknen, men var kamratskapet gott gick det väl bra. Ibland kom det dock till någon sammandrabbning mellan de olika byalagen. Det behövdes dock ingen fjärdingsman eller ordningsvakt på den tiden, men det var flera som såg på förhållandena med oblida ögon.
Några bybor uppvaktade Lissanna och ville stoppa dansen. Hon svarade emellertid att om de höll sina pojkar inne så skulle hon också göra det.
Hon hade själv inga pojkar.
Prosten Pettersson uppvaktade också i samma ärende, men fick svar som inte passar vare sig i skrift eller tryck, omtalar Erik Engvall.
Och så avslutar han sin intressanta skildring om musiklivet i Hjortnäs och Sunnanäng med att berätta en liten episod, som belyser hur dåligt anseende fiolerna hade på 1870-80-talen.
Ett par skolpojkar satt en söndag i en stuga vid vägen och spelade fiol på sina hemmagjorda instrument. Då kom skolmästaren Knot-hols Erik Andersson, Tällberg, vägen förbi och genast fick pojkarna en tillsägelse:
Va tysta nu mä skolmästaren går om!
WEWA (Wille Weinstock)